Vem var Maria Montessori?

Maria Montessori (1870 -1952) var en av Italiens första kvinnliga läkare.
Hon specialiserade sig på att arbeta med psykiskt utvecklingsstörda barn, och hon lyckades över förväntan. De utvecklingsstörda barnen visade resultat som låg helt i nivå med vad normalbegåvade barn förväntades kunna åstadkomma. Montessori frågade sig vad som skulle hända om hennes metoder användes på normalbegåvade barn…

Några år senare fick hon möjlighet att pröva. Dessförinnan utnämndes hon till professor i antropologi. 1907 startade Montessori en förskola ”Casa dei Bambini” i Rom. Där fanns ca 60 barn i åldrarna 3 till 6 år. Montessori studerade barnen i fri verksamhet och skapade på grundval av dessa observationer en miljö och ett undervisningsmaterial, som skulle hjälpa barnet att bli självständigt och skaffa sig kunskap om omvärlden.

Montessoris pedagogik kan kortfattat indelas i två begrepp: det fria valet och den förberedda miljön. Montessori var övertygad om att när barnet själv får bestämma vad det vill arbeta med, så kommer det automatiskt att välja den sysselsättning/arbete som det just då är mest motiverad för. Inlärningen blir då maximal.

Hos varje barn finns det, enligt Montessori, en inre drivkraft, en livsvilja och en förmåga som gör att barnet hela tiden arbetar på sin personliga utveckling. Det är denna spontana lust till att lära som hela Montessoripedagogiken grundar sig på.

Montessori observerade att barnen snabbt tröttnade på leksaker, men att de ständigt återkom till material, som krävde mer av dem, material som bejakade deras nyfikenhet, kreativitet och kunskapstörst.

Men Montessori hade aldrig förutfattade krav på barnens prestationer – Montessorimaterialet fanns där för barnen om och när de själva ville. Var barnen inte intresserade var detta deras eget val och skulle då respekteras.
Montessori menade att under speciella perioder i sin utveckling är barn särskilt mottagliga för olika slags kunskap. Deras intressen varierar beroende på ålder och mognad, men det följer ett givet mönster från att vilja lära sig gå och prata till intresset för att lära sig skriva, läsa och räkna.

Därför är det viktigt att låta barnens intresse vara det som styr vilken sysselsättning de vill ägna sig åt. När barn vill lära sig något nytt och när de är intresserade av en uppgift kan de koncentrera sig och då upprepar de ofta en övning om och om igen.

Enligt Montessori är det de sex första åren, som är den väsentligaste perioden, i en människas liv. Det är då barnet bygger upp sig själv genom inre omedvetna drivkrafter.

Montessori ansåg att det var lämpligt för barn att börja i en Montessoriförskola vid 2,5 – 3 års ålder före denna ålder skulle de vistas i hemmet.

I dag är verkligheten en annan och många barn måste börja förskolan tidigare. Därför har en del Montessoriförskolor även inrättat småbarnsavdelningar, som en service för föräldrar. Men en förskola, oavsett pedagogik eller personal, kan aldrig ersätta den omsorg, närhet och kärlek föräldrar eller nära anhöriga kan ge barnet.

Det är därför betydelsefullt att barnens inte har för långa dagar på Nallen så de kan tillgodogöra sig de positiva upplevelserna med vår förskoleverksamhet. Det är också en fördel om Ni föräldrar har ungefär samma regler hemma, som vi har här på Nallen.

I dag finns det Montessori för- och grundskolor runt om i världen. De första Montessoriskolorna kom till Sverige 1920 och 1961 startades de första grundskolorna, därefter har intresset för Montessoripedagogik vuxit sig allt starkare. I dag kan vi med glädje konstatera att Maria Montessoris pedagogik fortfarande är lika aktuell, som den var när den introducerades i början av 1900-talet.

Montessori var övertygad om att barnen var en positiv kraft i samhället. Hon uttryckte det så här; ”om vi verkligen har ambitioner att förbättra saker och ting, och vill sprida civilisationens ljus till en större del av en befolkning, är det till barnen vi måste vända oss”